Ledamoter
Nyinvalda

Leif Runefelt

 

Akademien beslöt vid sitt plenarsammanträde den 4 december att välja in Leif Runefelt, professor i idéhistoria vid Södertörns högskola, som arbetande ledamot i den filosofisk-filologiska  klassen.

Leif Runefelt, född 1971, disputerade 2002 i ekonomisk historia på avhandlingen Hushållningens dygder. Affekt/ära, hushållningslära och ekonomiskt tänkande under svensk stormaktstid, och antogs som docent i historia 2006 vid Stockholms universitet.

 

Leif Runefelts forskning har inriktats mot konsumtionshistoria, men inte mot varor och priser utan mot de värden och värderingar som styr konsumtionen. Tyngdpunkten har hittills legat på det förmoderna samhället, där han undersökt hur normerna om dygd, flit, affektkontroll och kritiken av lyx och överflöd vidmakthölls av föreställningen att konsumtionen skulle illustrera och vidmakthålla ståndshierarkin.

 

Han har fullföljt konsumtionstemat i en studie av frihetstiden- Dygden som välståndets grund: dygd, nytta och egennytta i frihetstidens ekonomiska tänkande(2005) samt i en studie om 1800-talet i betitlad En idyll försvarad. Ortbeskrivningar, herrgårdskultur och den gamla samhällsordningen 1800- 1860(2011), där han undersökt en till synes neutral litteraturgenre som visar sig innehålla en entydigt skiktspecifik samhällssyn. Hans senaste stora monografi Att hasta mot undergången. Anspråk, flyktighet, förställning i debatten om konsumtion i Sverige 1730-1830(2014) fördjupar analysen av värderingarnas förskjutning, när den sociala igenkännbarhet som konsumtionen skulle upprätthålla utmanades av de lägre ståndens begynnande bruk av te, kaffe och brokiga klädert.

 

Leif Runefelts forskning ruckar på bilden av tiden från 1750 till 1850. De socioekonomiska och mentala strukturer han beskriver är förmoderna, trots upplysning, parlamentarism, ståndsutjämning och annat som man brukar tillskriva tidsperioden. På ett intressant sätt pekar han på de antika inslagen i föreställningsvärlden: förnuftets kontroll över affekterna, den merkantilistiska principen att man inte skall köpa, bara sälja; vidare lantlivets lugn i motsats till stadens larm samt idén att lyx är förvekligande.

 

På senare tid har han utvidgat forskningen in i moderniteten och undersöker hur samhällsordningen görs synlig i mode och reklam under den industrialiserade konfektionsindustrins genombrottstid decennierna runt förra sekelskiftet.

 

Leif Runefelt baserar sina studier på empiri och identifierar långa idémässiga och mentala strukturer. Det arbetssättet bär han med sig från den ekonomiska historien. Hans forskning vetter åt kulturhistoria fattad i modern mening, med plats för konsumtionsmönster, mode, reklam, färg och materialitet. Samtidigt behärskar han såväl de aktuella som de traditionella idéhistoriska metodgreppen.

 

Genom inval av Leif Runefelt har Akademien stärkt sin idéhistoriska kompetens. 

 

 

Johannes Persson

 

Akademien beslöt vid sitt plenarsammanträde den 5 juni 2018 att välja in Johannes Persson, professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet, som arbetande ledamot i den filosofisk-filologiska klassen.

Johannes Persson, född 1968, disputerade 1997 på avhandlingen Causal Facts. Avhandlingen publicerades i den internationella tidskriften Theorias bokserie och kom att uppmärksammas inte minst av brittiska filosofer. Johannes Perssons syn på kausalitet är att orsakssamband är lika verkliga som deras relata. Fakta blir för honom det centrala begreppet, analysens grundläggande tegelstenar. Ett annat viktigt begrepp för Persson är begreppet (kausal) mekanism, vilket han använder för att ge oss en ny förståelse av förklaringsbegreppet.

 

Johannes Persson har även skrivit om beslutsfattande, risk och riskhantering och han har genom nytänkande i teoribildning och metodutveckling lämnat betydelsefulla bidrag till den internationella riskfilosofin. Ett exempel är hans och Niklas Varemans analys av distinktionen mellan att löpa och att ta risker. Vi kan löpa risker som vi inte själva tar, ta risker som någon annan löper och givetvis ta risker som vi själva löper.

 

Tillsammans med sina kolleger i Lund har han utvecklat en teori för att analysera och hantera så kallade kunskapsrisker. Det vill säga en modell för att identifiera faktorer som begränsar och negativt påverkar beslutsfattarens kunskapssituation och i och med det hennes möjligheter att fatta robusta beslut. Det finns otaliga exempel på när, hur och varför detta problem uppstår. Johannes Persson har bidragit med flera genomarbetade fallstudier och därmed till en kartläggning och systematisering av fenomenet.

 

Han har även arbetat med frågor av direkt relevans för praktisk hantering av riskproblem. Femtio procent av Europas skogar och den mesta jordbruksmarken ägs av privatpersoner. Hur dessa privatpersoner anpassar sig till klimatförändringarna har avgörande betydelse för klimat, ekonomi och ekosystemtjänster. De mest inflytelserika modellerna för att förstå skogsägares anpassning till klimatförändringar bygger på socio-ekonomiska faktorer. Den forskning som Persson bedrivit med skogsforskaren Kristina Blennow och andra kolleger har istället valt att studera tron på klimatförändringar. Resultaten visar bland annat att graden av tro på klimatförändringar och effekterna av dem är av mycket stor betydelse om man vill förstå skogsägares riskhantering.

 

Johannes Persson kommer att bli en stor tillgång för Kungl. Vitterhetsakademien i nya kreativa samarbeten.  

 

 

Barbara Törnqvist-Plewa

 

Akademien beslöt vid sitt plenarsammanträde den 5 december 2017 att välja in Barbara Törnquist-Plewa, fil. dr i slaviska språk och professor i Öst- och Centraleuropastudier vid Lunds universitet, som arbetande ledamot i den filosofisk-filologiska klassen.

Barbara Törnquist-Plewa, född 1960, disputerade 1992 på avhandlingen The Wheel of Polish Fortune. Myths in Polish Collective Consciousness during the First Years of Solidarity med en analys av historiebruk och makten över minnet.

 

Liknande teman har hon sedan utvecklat i antologin Collective Identities in on Era of Transformations. Analysing Developments in East and Central Europe and the Former Soviet Union, 1998 som medförfattare och redaktör och i monografin Vitryssand. Språk och nationalism i ett kulturellt gränsland, 2001 samt i ett flertal vetenskapliga artiklar. Hennes forskning är i flera bemärkelser gränsöverskridande; den behandlar en rad länder i Öst- och Centraleuropa och samtidigt många olika slavistiska och historiska ämnen. Barbara Törnquist-Plewas forskning om minneskultur och minnesskapande i Ukraina och Vitryssland känns rykande aktuell mot bakgrund av de senaste årens politiska händelser. Hon har här varit en föregångare i både svenskt och internationellt perspektiv.

 

Under de senaste åren har Barbara Törnquist-Plewa ytterligare breddat sitt ämnesområde och bland annat skrivit flera artiklar om framställningen av Förintelsen i polsk 1900-talshistoria. Hon har här gett sig i kast med ett av de svåraste, viktigaste och känsligaste kapitlen inom minnesforskningen. Ett ämne som ytterligare kommit i fokus är nya identitetsformationer i dagens Europa.

 

Barbara Tömquist-Plewas arbeten karakteriseras av klarhet och balans, och intresset för teoribildningen inom området är påfallande. Hon är ofta inbjuden som internationell gästföreläsare och har varit på forskningsvistelser i Stanford. Hon har varit mycket framgångsrik som föreståndare för Centrum för Europaforskning och skapat en i ordets grundläggande mening tvärvetenskaplig miljö för regionala specialister, historiker, litteraturvetare och samhällsvetare. De volymer hon varit redaktör för och själv medverkar i talar om bredden i verksamheten vid centret: Whose Memory? Which Future?: Remembering Ethnic Cleansing and Lost Gultural Diversity in Eastern, Central and Southeastern Europe (2016), Beyond Transition? Memory and Identity Narratives in Eastern and Central Europe (2015).

 

Barbara Törnquist-Plewa kommer, med sin starka internationella profil, att bli en värdefull ledamot i Vitterhetsakademien både genom hennes egen forskning, som förenar samtidsstudier med historiska undersökningar och hennes förmåga att strukturera tvärvetenskapliga projekt i diskussioner om minne och tillhörighet.  

 

 

Jonas Ebbesson

 

Akademien beslöt vid sitt plenarsammanträde den 5 december 2017 att välja in Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid den juridiska fakulteten, Stockholms universitet, som arbetande ledamot i den historisk antikvariska klassen.

Jonas Ebbesson, född 1963, disputerade 1995 på avhandlingen Compatibility of International and national environmental law. Han utgår där från att den rättsliga miljökontrollen sker inom stater, medan miljöfrågor såsom klimatförändring och försurning är gränsöverskridande. Den internationella miljörättens genomslag nationellt blir därmed avgörande för hur effektivt miljöproblemen ska kunna hanteras. Arbetet har således hög miljörättslig relevans.

 

Jonas Ebbesson har en omfattande vetenskaplig produktion, främst inom ämnet internationell miljörätt, men även inom central svensk miljörätt och EU-miljörätt.  Han har ägnat en stor del av sitt forskningsarbete åt allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Detta tema berör förhållandet mellan miljöskydd, mänskliga rättigheter och "miljödemokrati". Han har också deltagit i FN:s arbete med dessa frågor, framför allt inom ramen för den av Sverige undertecknade 1998 års Århuskonvention.

 

Andra forskningsteman som intresserat Jonas Ebbesson är transnationella företags miljöansvar och de rättsliga strukturernas betydelse för social-ekologiska system och deras förmåga att hantera förändringar och kriser. Han har också forskat om rättviseaspekter på miljörätten och är redaktör för boken Environmental Law and Jusice in Context, Cambridge University Press 2009.

 

Jonas Ebbesson är sedan 2011 ordförande i Århuskonventionens efterlevnadskommitté (Compliance Committee), och har varit ledamot i kommittén sedan 2005. Kommittén granskar klagomål från allmänheten angående frågan hur konventionens regler efterlevs av de drygt 45 parterna (stater och EU) inom konventionen. Bland övriga meriter kan nämnas långvariga konsultuppdrag vid regeringskansliet samt att han är chef för Stockholms miljörättscentrum, vars uppgift bland annat är att medverka till en hållbar utveckling inom lagstiftningen på nationell, europeisk och Internationell nivå till skydd för hälsa och miljö samt för att befrämja en uthållig utveckling.

 

Att lämna synpunkter på hur kulturarvet bevaras är en viktig uppgift för Akademien, och invalet av Jonas Ebbesson stärker vår möjlighet att bevaka kulturarvets miljöer.  

 

 

 

Ingela Nilsson

 

Akademien beslöt vid sitt plenarsammanträde den 5 september 2017 att välja in Ingela Nilsson, professor i grekiska, särskilt bysantinsk grekiska, vid Uppsala universitet, som arbetande ledamot i den filosofisk-filologiska klassen.

Ingela Nilsson, född 1970, disputerade vid Göteborgs universitet 2001 på avhandlingen Erotic Pathos, Rhethorical Pleasure. Narrative Technique and Mimesis in Eumathios Makrembolites' Hysmine & Hysminias, där hon visar hur den antika romanen återuppstod i 1100-talets Bysans. Hon kunde klargöra en central del av den bysantinska litteraturens särart och visa dess intrikata förhållande till den klassiska grekiska litteraturen.

 

Ingela Nilsson har i flera arbeten förnyat sitt ämne genom nya perspektiv på litterära traditioner och särdrag, genom nydanande infallsvinklar kring språk och sensualitet, relationen mellan ord och bild och mellan historieskrivning och fiktion. Hon har hela tiden haft fokus på den bysantinska kulturens egenart och receptionen. I monografin Raconter Byzance: la littérature au XIIe siècle (Paris, Les Belles Lettres, 2014) samlar hon ett antal av sina studier och utvecklar dem till en genomgripande analys av berättandets och det historiska medvetandets funktioner och roll i den bysantinska kulturhistorien.

 

Ingela Nilsson har också samlat flera andra forskare i införandet av nya perspektiv på bysantologin. I antologierna Plotting with Eros: Essays on the Poetics of Love and the Erotics of Reading (2009) och Wanted: Byzantium - The Desire for a Lost Empire (2014 möts dessa.

 

Hon har och har haft en lång rad uppdrag i internationella styrelser, expertkommittéer, bedömningsgrupper, nätverk och forskningssamarbeten och hon leder f.n. det fransk-svenska samarbetet Text and Narrative in Byzantium finansierat av Riksbankens jubileumsfond.

 

Men hon har också fört ut sitt ämne till en bred allmänhet genom populariserande anföranden och texter.  

 

 

 

Gunnel Ekroth

 

Akademien beslöt vid sitt plenarsammanträde den 5 september 2017 att välja in Gunnel Ekroth, professor i antikens kultur och samhällsliv vid Uppsala universitet, som arbetande ledamot i den historisk-antikvariska klassen.

Gunnel Ekroth, född 1963, disputerade vid Stockholms universitet 1999 på avhandlingen The sacrificial rituals of Greek hero-cults in the Archaic to the Early Hellenistic periods, en studie där hon undersöker kulten kring heroer i avsikt att uppnå en klarare bild av den plats som dessa väsen intog i det grekiska religiösa systemet. Genom att förena ett textkritiskt studium med djupborrande i arkeologiska data blir det möjligt för henne att visa att hjältarnas betydelse som målgrupp för det religiösa handlandet var minst lika stor som gudarnas.

 

I senare studier har Gunnel Ekroth gått vidare i undersökningar kring grekisk kult. Hon har därvid breddat sin radie, men de frågor som driver henne är fortfarande av metodisk och kunskapsteoretisk natur, såsom: I vilken utsträckning kan vi lita på textkällor? och Hur ska vi bedöma tillförligheten hos det arkeologiska materialet med tanke på dess fragmentariska karaktär?

 

Ett studieobjekt i absolut centrum för Gunnel Ekroths intresse är det grekiska djuroffret. För henne öppnar denna rit ett helt fält av parallella och varandra stödjande analysvägar i gränssnittet mellan arkeologi och historia. Den samlade bild hon skapar genom att kombinera arkeologins, osteologins och bildstudiets respektive domäner har visat sig nyskapande.

 

Med djuroffret i fokus har hon, i samarbete med andra, under senare tid samlat forskare i internationella konferenser, t ex Bones, behaviour and belief: the zooarchaeological evidence as a source for ritual practice in ancient Greece and beyond och senast i From snout to tail. Exporing the Greek sacrificial animal from the literary, iconographical, archaeologica/ and zoo-archaeologica/ evidence.

 

Men hon har även ägnat sig åt Hades och öppnat sin egen, klassiskt-grekiska horisont mot den mediterrana omvärlden och även mot efterantika perioder. I många år var hon sekreterare i styrelsen för det Svenska Institutet i Athen.